När vi kom hem var både jag och kusin helt slut. Fasters karl hade köpt en massa godis och jag kände att jag orkar inte mer! Jag fixar inte det här idag! Så jag messade frugan att det här går inte och jag tar en fail nu. 

När maten serverades tog jag ris till. Två matskedar ungefär. Och när filmen slogs på framåt kvällen och jag satt och mumsade  på min tredje majskaka fick jag svar av frugan: "Okej! Jag kör på salami"

Någonstans i det fanns jag styrkan att lägga ifrån mig majskakorna och jag rörde inget mer. Jag tog en skål med kesofrutti istället.

Så en fail blev det, men inte den kapitalfail som jag hade förutsett. 

Det är så otroligt skönt att ha frugan där som utan skäll och pikar kan få en på bättre tankar. Att hon kan vara stark åt oss båda när det behövs, till och med när vi är flera timmar ifrån varandra.

Idag brakar vi hemåt igen och vardagen kommer på plats som vanligt. Livet blir lite lättare då. 

//mia