Lchf 

Jag får många förfrågningar till och från angånde lchf, och tänkte ta och skriva lite om det ur mitt perspektiv, för samtidigt som det är otroligt kul när folk frågar, så blir jag också lite ställd, för lchf i mina ögon är så otroligt brett. Jag svarar gärna på frågor, informerar och tipsar, men försöker för dens skull inte pracka på någon lchf för det, även om jag gärna vill uppmuntra till att äta det, då JAG tror att alla mår bra av att dra ner på kolhydraterna! Men det är jag, och min åsikt! 

Till att börja med så vill jag säga att lchf varken är en diet eller quickfix! Det är en omställning i kosthållningen, och ska nog mer klassas som en livsstil, framför någonting annat. Men för att kunna hålla en livsstil, som helst ska hålla livet ut, så måste man finna en nivå, som passar en själv. Så även om jag äter lchf på ett visst sätt, finns det inget som säger att det passar dig att äta precis som jag. Jag har börjat läsa sockerbomben 3.0, dock har jag inte läst färdigt, men den är väldigt intressant. I den säger författaren i stil med (minns inte ordagrant) att varjes människas kosthållning, eller kanske snarare matintag och behov, är lika unikt som hennes fingeravtryck, och då förstår ni kanske själva varför vissa klarar av vissa saker bättre än andra, t.ex. 

Då kommer vi till lchf's hörnstenar. Det enklaste sättet att förklara lchf på, är att skippa så mycket kolhydrater som möjligt, de allra mest uppenbara: Bröd, pasta, ris, potatis, mjöl, socker och stärkelse. Bara av att plocka bort dessa, har man kommit långt.

Nästa steg i lchf, är att tänka att allt som har mer än 5g kolhydrater, per 100 g ska undvikas i den mån det går. Oftast delas lchf in i tre delar, (får se om jag minns rätt nu) strikt (10g kolhydrater/dag), normal (25g kolhydrater/dag) och liberal lchf (50 g kolhydrater/dag), och vilken nivå man är i, beror helt och hållet på hur "hård" man vill vara på sitt intag av kolhydrater. Detta jag precis beskrev, är nog enklaste sättet att förklara lchf. Det behöver egentligen inte vara krångligare än så här. För det är väl det som är meningen med lchf, att det ska vara enkelt, och i mitt tycke är detta en bra grund att följa. 

Fett då? 

Klart vi inte får glömma fett, oftast är det här skon klämmer till att folk inte vill börja med lchf, eller till att det failar med lchf. Ska inte säga att det inte finns någon som smäller i sig ett helt smörpaket till varje måltid, men tror att dom är väldigt få. En bra utgångspunkt är att alltid välja den produkt du ska ha med högst fetthalt, t.ex 40% färsk grädde, istället för 36%, rent smör istället för t.ex margarin eller liknande. Bra fettkällor kan mycket väl redan finnas i den mat du får i dig ändå, och oftast märks det när man fått i sig för lite fett, då blir man oftast hungrig fortare och sugen på sånt, man helst ska undvika! Så har du en måltid framför dig som känns rätt fettsnål, så är det antagligen så, då kan man tillsätta fett genom t.ex bea, majonnäs eller i vissa fall smör, eller annat som du tycker om med bra fetthalt! 

Detta som jag beskrev ovan är det "enkla sättet" att äta lchf på, sen kan man om man vill, krångla till det betydligt mycket mer. Vissa saker är helt enkelt inte lchf (ovannämnda är de vanligaste) medans andra saker, så som sötning t.ex råder det delade meningar om. Här kan man nog endast själv avgöra vad som känns rätt och riktigt för en själv. Och så får man väl väga för mot nackdelar. Vissa saker som lchf-bakverk och sockerfritt godis t.ex är ett stort NO-NO (!) för vissa, för en del funkar det någon gång ibland, och för andra flera gånger i veckan. Det beror nog mycket på vad du har i bagaget, anledningen till varför du äter lchf, vad du vill uppnå med lchf och vilka "konsekvenser" du (och din kropp) är beredd att ta när du äter t.ex sötningsmedel av olika slag. En del blir inte påverkade alls, en del kanske drar på sig extrakilon i form av vätska oftast, andra stannar i viktnedgången, somliga blir jättedåliga i magen, får huvudvärk eller ont i kroppen på andra vis. De med sockerberoende kanske triggas till ännu sämre val i kosten, ja listan kan göras lång. Därav, måste man göra det som känns bäst för en själv, om några sockerfria godisbitar, en cola zero eller annat får dig att "hålla dig på mattan" så är väl det bra, får det dig att vilja äta 2 påsar chips, en pizza, 3 kilo godis och lika många liter läsk. Ja, då är det antagligen inte en sån bra idé. Men som sagt det är upp till var och en, hur man vill göra. 

Tidigare när jag ätit lchf, så har jag druckit litervis med zeroläsk, tryckt i mig kvarg i mängder, bakat lchf-bakverk och godis... Ja, tror ni fattar grejen! Denna gången, har jag skippat allt sånt, men har unnat mig något glas vin, frukt och jordnötter. Inte några kopiösa mängder, men det har funkat för mig. Det har inte triggat mig till något annat, och det får mig att hålla mig på mattan i övrigt! En annan sak, som jag bara äääälskar och som inte alls är lchf, men som jag ändå fuskar med ibland, det är thaimat, där ser jag oftast mellan fingrarna, då det kan vara både stärkelse och socker i det mesta när det kommer till thaimat. Jag skippar då nudlar och ris, låter det mesta av såsen rinna av, skippar efterrätten men unnar mig några minivårrullar, de få gångerna som jag äter thaimat. Även där, det triggar mig inte, det händer inte ofta och jag mår inte dåligt av det, och åter igen det gör att jag kan hålla mig på mattan. Ibland får man väga för mot nackdelar helt enkelt. 

Så kort å gott, tror jag att lchf egentligen kan passa ALLA, men att det är våra hjärnor som spelar oss ett spratt, att vi p.g.a olika anledningar inte kan eller vill få det att fungera, vilket är helt okej det också! Vissa "behöver" kanske inte, medans andra som sagt inte vill, eller bestämt sig för/tror att de inte kan. Men alla gör som de vill och förhoppningsvis det dom mår bäst av. För det är väl egentligen huvudsaken? Att vi mår bra, och vad vi mår bra av kan en själv bara veta. Precis som inom lchf, du måste hitta din egna hållbara väg, för att uppnå dina specifika mål, oavsett vilka de än må vara! Så det är mitt tips, att hitta din egna väg oavsett om det är inom lchf-ramarna eller något annat. 

Lchf ska som sagt vara enkelt, men kan såklart "krånglas till" genom t.ex äggfastor, substitut, ta bort mejeriprodukter o.s.v. och kanske är det, vad man behöver göra för att finna sitt sätt att äta lchf på, vägen är inte spikrak, jag själv har ätit lchf till och från, och trillat tillbaka i gamla mönster gång på gång. På så vis har jag iallafall lärt mig hur jag INTE ska göra. Ibland avundas jag de som kan äta sånt, som jag inte kan p.g.a av min matproblematik. Men i långa loppet, så är det inte värt det, för får jag välja mellan att fuska och må sk*t, eller att äta bra och få må därefter, så är det andra alternativet, ett lätt val. Inte alla gånger såklart, för tro mig jag gör valet flera gånger om dagen. Jag lyckas inte alltid välja det bästa valet, inte heller alltid det bättre valet. Men mitt mål är att komma till en punkt där det inte finns några val, där lchf-kost är en självklarhet. Jag längtar till den dag då jag ska slippa tänka på bullar, kakor, godis o.s.v. Till den dagen då jag känner att jag faktiskt inte går miste om någonting. För med handen på hjärtat, det känns som att jag går miste om någonting varje gång jag väljer bort det "onyttiga" (icke lchf) det hugger lite i hjärtat varenda gång, för hur dåligt det än må vara för mig, så har det ju ändå varit min trygghet, min tröst genom svåra stunder. Självklart har jag underbara människor i mitt liv som också finns där för mig, men skillnaden är ju att maten (läs socker, kakor, bakverk, godis etc.)  ifrågasätter inte, maten säger inte jobbiga sanningar eller kommer med  jobbiga men ack så hjälpsamma råd. Med maten kan jag tycka synd om mig själv i min ensamhet, jag kan vira offerkoftan hur många varv som helst runt kroppen, utan att maten bryr sig. Livet blir på många plan så mycket bättre när jag äter lchf, men så har vi den där lilla j*kla rösten, beroendedelen av hjärnan, djävulen på axeln, som intalar mig att så är det inte alls, jag försöker värja mig, jag försöker stå emot och det tar otroligt mycket energi vissa gånger, andra gånger är det en piece of cake, att vara without cake sas ;) det beror helt och hållet på dagsformen. Det handlar inte om att lägga band på sig själv, ha bättre självbehärskning och eller självdisciplin. Du kan lägga alla band i världen på dig själv, utan att det hjälper när du lever som beroende, oavsett om det är snus, cigg, alkohol, mat, socker, spel, sex, droger, shopping eller vad det än må vara. Man behöver hjälp, man behöver verktyg, och självklart vilja och lite j*vlar anamma, till att sluta, med vad det än må vara. För trots allt, så vill man inte är det ju svårt att skapa förändring, men att gå enbart på viljan tror jag inte bara går. Kan kanske vara möjligt men detta är vad jag tror. För hade det gått enbart på vilja, så hade man ju kunnat sluta precis när som helst. 

Det roliga är att jag vid vissa tillfällen försökt förklara detta för människor, jag kan inte begära att folk som inte upplever detta själva ska förstå, men de kan ju kanske försöka förstå vad jag säger ändå? Om det handlar om illvilja, nonchalans eller att de helt enkelt inte tror att man kan vara beroende av något som inte klassas som "droger" eller rentav okunskap, det vet jag inte. Inte ens de människor som är eller har varit beroende av någonting annat, kan förstå hur det känns, fastän jag tappert försöker i stil med: Tänk dig alla dina känslor och tankar du har kring dig och (t.ex) ditt alkoholmissbruk, det är exakt så jag känner och tänker kring min matproblematik, mitt sockerberoende. Sen kanske konsekvenserna av våra olika missbruk, skiljer sig lite, men fortfarande skadar eller förstör det oss, våra kroppar och ibland andra eller vår relation till andra. Bara att min "drog" antagligen är billigare, mer lättillgänglig, inte olaglig och är nog därför betydligt svårare att sluta med, eller kanske inte att sluta med, men den är betydligt svårare att hålla sig borta ifrån. Jag kände ett par där den ena var gammal missbrukare, och den andra var matmissbrukare. Fast egentligen så tror jag bara att den förstnämnda bytt ut sina droger mot träning, med tanke på personens besatthet av att träna och äta rätt etc. Den andra ville också träna och äta rätt, men fixade inte detta på samma sätt. Och fick ofta höra gliringar om att det är väl bara att "göra det" "sluta gnäll" "självdisciplin" "bestäm dig bara" dels för att jag tror att detta påverkade parets ekonomi, när det köptes dyra gymkort, pulver, träningskläder etc. Som aldrig kom till användning, eller åtminstone väldigt sällan, men också för att den förstnämnda var lite egoistisk och satte sin träning framför allt och alla andra. Man kan ju tycka att h*n borde ha förstått hur det känns att vara beroende/ ha ett missbruk även om inte h*n var beroende av mat, socker etc. Åtminstone för att h*n ändå vet hur det känns att sitta fast i sk*ten. Men nej, ingen som helst förståelse för det, och stundtals väldigt elak, i sina kommentarer om att den andra partnern bara var lat, oduglig, fet etc. Om än inte med dessa ord. Att partner nr 2, dessutom fick allt annat i deras liv att flyta under deras förhållande, så att partner 1 inprincip bara kunde glida runt på en räkmacka, träna, jobba och vila, samt göra vad den nu kände för, och ändå ha mage att gnälla och klaga dessutom. Ja, det var ju tydligen inte vatten värt. Men, men... 

Därför tycker jag att det är så otroligt viktigt att informera, oavsett om socker inte klassas som en "riktig drog" eller ens är erkänt som ett "riktigt missbruk" så är vi ändå otroligt många som lider utav det. Då det inte klassas som ett "riktigt" problem, finns det snålt med hjälp, i form utav rehabilitering etc. Eller så får man betala enorma mängder pengar ur egen ficka, samt oftast åka långa sträckor för att ens ta sig dit. Undrar på att så många "failar" när det knappt finns någon hjälp att få, tror att vi är många som lider i det tysta, en del helt omedvetna om vårat problem, andra fullt medvetna men utan verktyg att ta itu med det hela, kämpandes på egen hand, så gott det går. Med antingen mycket obearbetat i bagaget och/eller många misslyckanden, taskig självkänsla och beredda att ge upp när som helst. En tillvaro där man ständigt tampas med förutfattade meningar och mot fördomar. En känsla av att duga och inte räcka till. Menar inte att alla människor är oförstående och fördomsfulla, självklart finns det dom som försöker förstå, lyssna, ta till sig etc. Jag själv har turen att ha många sådana människor i min omgivning, vilket jag är otroligt tacksam över. Men alla har inte det, och det är dessa människor jag vill stå upp för, informera omvärlden, allting är inte svart eller vitt. Allting är inte alltid vad det ser ut att vara. Genom att slänga ett getöga mot någon, kan du inte bara genom hur dom ser ut hela deras hälsotillstånd. Vi måste sluta vara så j*kla fördomsfulla och dömande, för egentligen så vet vi inte ett sk*t om andra människors liv, eller hur dom mår förrän vi frågar, eller rentav bara lyssnar på vad våra medmänniskor har att berätta! 

Tack för mig, kärlekspastej!// Anna! 💖