Med tiden växte det värsta bort och ju mer jag kunde äta desto mer njöt mina föräldrar av att jag inte längre blev sjuk av mat. Jag fick testa allt och fick väl mer eller mindre allt jag pekade på och blev sällan stoppad. Jag kan inte skylla på mina föräldrar att det till slut blev som det blev, dom visste väl inte bättre dom heller och antog att jag mest var nyfiken på det jag tidigare inte fått prova.

Det hela slutade i en personlig katastrof för mig eftersom jag inte fick lära mig att ha en sund relation till mat. Det har ingen i min familj.

Jag har de senaste tre åren varit medveten om att jag har problem när det kommer till mat. Tidigare har jag tänkt att jag har problem med vikten. Det är den största skillnaden mellan mig idag och mig för några år sedan. 

Då räknade jag kalorier och levde på ett extremt underskott, 800 kcal om dagen. Klart att jag gick ner i vikt, men hur kul var det då? Alltid hungrig och sur och det mesta var förbjudet. Och hur hållbart var det i längden? Inte alls.

Gastric bypass kom på tal mer än en gång när jag var på hälsocentralen, och helt ärligt var det något jag till en början övervägde. Vad fan ska jag annars göra? Jag kan ju inte gå och vara fet hela livet!!

Så kom det in två nya människor i mitt liv. Den ena öppnade mitt sinne för det faktum att jag är sockerberoende och matmissbrukare, den andra var min fru som introducerade mig för lchf. 

Jag och frugan började med lchf tillsammans första gången sommaren 2014 om jag inte missminner mig. Jag tyckte att det var skittråkigt och det blev mest kött och sallad på daglig basis. Det höll inte länge. 

Sedan har jag hoppat av och på med jämna mellanrum, med eller utan frugan. Det har aldrig funkat mer än några månader och de tappade kilona kom tillbaka som ett brev på posten. 

Jag funkade väl mest som folk gör. Banta och sen gå tillbaka till "vanlig" kost och falla tillbaka ner i sockerfällan och gå upp igen för att börja om. Igen och igen.

Nu har jag insett att det inte funkar så för mig. Förändringen måste vara mer permanent. Om så bara sekund för sekund.

Det finns ingen Quick fix. Det handlar om hårt arbete både fysiskt och mentalt. Jag har öppnat mig mer för att testa och prova nya saker, även sådant jag normalt sett inte tycker om. 

Med denna nya insikt blir jag så otroligt ledsen när jag hittar varor som påstår sig hjälpa viktnedgång. Gärna med magneter. Örhängen, armband och tåringar verkar vara extremt populärt. Och folk köper detta. Och tror att det ska funka. Det gör det aldrig, det krävs så mycket mer. 

Företagen som tillverkar och tillhandahåller dessa varor utnyttjar desperata människors önskan om ett bättre liv och en sundare kropp, men låter det för bra för att vara sant så är det förmodligen det också. 

Det spelar ingen roll om du väljer lchf, GI eller Vikt väktarna, men kom ihåg att förändringen till ett hälsosammare liv kommer inifrån, inte från en magnet i örat.

/mia