Det är och har alltid varit mitt problem och min trigger. Så länge jag är upptagen så är det ingen fara, då går allt bra. Men när uppgifterna tar slut och inget mer finns att göra då äter jag. Allt. Och tills det är slut. Sedan skäms jag.

Då äter jag lite till, som för att trösta mig själv och sedan straffar jag mig själv genom att inte äta alls under perioder. Jag har alltid kallat det för att "kompensera". 

Till följd av detta har jag heller inte en realistisk mättnadskännsla då jag antingen står på svält eller överdrivetkräkmätt. Jag känner alltså inte att jag är hungrig innan jag är vrålhungrig och jag känner inte att jag är mätt innan jag nästan spyr.

Men men. Jag tog mig igenom den här dagen också utan några misslyckanden.

Fläskfile med bea och broccolimos till lunch och tacos till middag.

Tjing Tjing /mia