Hade tänkt berätta lite för er, om hur det har gått hittills, men också lite om varför och hur vi hamnade här. 

Imorgon är det alltså två veckor sen vi startade om med lchf, för min del är det väl 5411:e gången jag gör en nystart. Återkommer dock alltid till lchf, då det är det som passar mig bäst och jag mår så otroligt bra utav det. 

Bortsett från vårt långsiktiga mål, att vi vill komma i de klänningar vi såå gärna vill ha på mitt bröllop (och för att de inte tillverkas i storlek LS = löjligt stort ) Så handlar det inte bara om vårt utseende eller viktnedgång. Det handlar om hälsa och välmående också. Jag har sen barnsben haft en väldigt destruktiv relation till mat, men är också sockerberoende (mer om det en annan gång!) Jag vill må bra, och få bukt med problemen, men framförallt skapa förändring. Jag vill inte vara matmissbrukare, och låta maten och kanske framförallt sockret styra mitt liv. 

Hur har det gått då? 

Jag tror att jag pratar för oss båda, när jag säger att det flytit på väldigt bra, visst det är bara två veckor, men för mig är det väldigt stort att jag fixat det. I vanliga fall efter två veckor så brukar jag stå i köket å exprimentera och testa diverse substitut till godis, bakverk, bröd etc. Vilket också lett till att min kost mestadels bestått av detta, och bara en kort tid efter är jag tillbaka på ruta ett igen...

Jag har nog haft insikten om mitt "beteende" väldigt länge, men levt i en väldigt djup förnekelse. Skjutit ifrån mig det faktum, att det jag håller på med varken är sunt eller bra för mig, eller min hälsa vare sig den psykiska eller fysiska delen utav den. 

Vad är skillnaden denna gången? 

Dels som jag skrev, att jag kommit till insikt. Jag vill verkligen skapa förändring. Dock är förändring både otroligt jobbigt å svårt, speciellt om man inte har verktygen till att göra den. Då är det lättare att skjuta ifrån sig och som sagt leva i förnekelse. 

Skillnaden denna gången, tror jag först och främst är att jag har mer "kött på benen" (haha!) Utav alla misstag jag har gjort, så har jag lärt mig något och lär mig fortfarande såklart. Jag är mer påläst, tar reda på saker, och är villig att lära mig mera. Jag försöker att äta mer "rent" jag skippar substitut å andra produkter som jag misstänker triggar t.ex mitt sockermissbruk. Så bortsett från att jag undviker de mest uppenbara kolhydraterna så som mjöl, socker, pasta, ris, potatis etc. Så undviker jag även sötningar av olika slag, mandelmjöl å kokosmjöl, alla slags bakverk och godis, även de som ryms inom "lchf-ramarna" Listan kan såklart göras betydligt mycket längre, men tror jag nöjer mig så här. Ofta säger man ju "Den här gången ska det gå..." "Den här gången blir det annorlunda" och hur klyschigt det än kan tyckas vara, så är det faktiskt precis så jag känner... DEN HÄR GÅNGEN! 

Så, kommer jag lyckas denna gång? Kan jag lova att det håller den här gången? Nej, såklart inte. Men jag kan lova att jag ska göra allt i min makt för att det ska hålla. Jag måste våga tro, att det ska fungera. Jag har fortfarande inte alla verktygen, men jag har fler än förut. Har jag gått igenom dessa två veckor felfritt? Antagligen inte, men betydligt mycket bättre än tidigare. 

Självklart, behöver jag inte lova någon annan än mig själv att jag ska fixa detta. Dock känns det viktigt för mig att få göra detta, skriva och dokumentera min (vår) resa. Hade jag behövt göra det offentligt? Nej, egentligen inte. Då jag/vi mestadels gör det för min/vår egen skull. Men jag tror att delade erfarenheter och kunskaper är dubbla erfarenheter och kunskaper. Lika mycket som jag tror att jag kan lära mig utav av den eller de som vill följa denna resa, tror jag även att jag/vi har att ge och lära andra. Även om detta är mest för min egen skull, jag är långtifrån någon expert och antagligen kommer skriva utifrån mina känslor, åsikter och perspektiv allra mest! Så behövs det faktiskt lyftas problematiken kring mat och socker som så många med mig har. 

Känner att jag kom ifrån ämnet lite, skulle ju berätta hur det hade gått. Men kort och gott har det gått bra. Är det lätt? Nej, såklart inte, men till skillnad från tidigare gånger har jag som sagt fler verktyg nu (och jag hoppas på fler) jag har större insikt, lever inte i förnekelse, mer motivation och jävlaranamma, jag har kortsiktiga och långsiktiga mål, och har hittat nya strategier, allt detta kan jag berätta mer om senare. Men för mig är detta en del i min resa, att få skriva om det jag har och kommer få gå igenom. Dels för att jag inte längre vill vara tyst, men också för att jag vill kunna gå tillbaka och se om eller hur jag utvecklats. 

Med detta avrundar jag, och önskar er en fortsatt trevlig kväll! Nattinatti, kram Anna!