Ensam..
Idag är dagen jag för första gången ska stå på egna ben. Det är lite skrämmande eftersom jag hittills har haft Anna att luta mig mot. Hon som vet vad hon håller på med och är påläst om lchf. Jag är mer den som bara "hakar på" även om jag tycker att maten är god och jag vet att jag mår bra av den.
Jag är en sån som hatar att laga mat och allt vad näringslära heter. Jag är den som slänger ihop pasta carbonara och kallar det finmat. Vill jag ha något snabbt till ungarna så blir det pasta carbonara. Är jag ensam hemma och vill unna mig något lyxigt så lagar jag en pasta carbonara. Ska jag göra storkok till matlådor så gissa vad jag lagar då?
Kort sagt: jag hatar att laga mat som tar mer än 10 minuter att göra.
Frugan å andra sidan kan stå hur länge som helst och fippla med tillagning och upplägg. Jag slänger ihop och slaffsar upp på tallriken. (Det finns en anledning till att ni bara får ta del av Annas matbilder 😂)
Och nu ska jag alltså fixa detta själv i tre dagar. Och som grädde på moset ska jag hem till min gravida, godisälskande lillasyster idag. Och snart är det dags för DET DÄR vilket gör mig extremt sötsugen.
Att hantera detta ska bli en utmaning. Jag ska nog äta innan vi knatar över (carbonara utan pasta kanske?) och ta med mig eget fika iform av lite bär eller nått. Jag vill verkligen inte misslyckas den här gången.
Tjing Tjing /mia