Det där med kläder..
Jag har ingen känsla för kläder. Jag hatar att handla kläder och jag har ingen aning om vad jag passar i. När jag var yngre (och smalare) var det praxis att mamma köpte mina kläder för jag hatar det verkligen. De senaste åren har jag tagit med mig mamma när sånt ska införskaffas, men efter två barn är kroppen lite annorlunda och sånt jag trivdes i då passar inte riktigt nu. Leggins och mjukisar är väl sånt jag köper mest. Vanliga t-shirts och koftor till det. Nån huvtröja när det är kallt.
Igår skulle jag och grabbarna ner till stan och jag kände att man kanske skulle se ut som folk och inte nån förrymd mentalpatient så jag granskade garderoben och drog fram min nemesis. Dessa förbaskade jeans. Som jag har dragit mig för att ta på mig dessa eftersom de är så tighta och rullar ner i midjan och toalettbesöken är en mardröm med dessa helvetesbyxor. Men dra på trissor!! Dom passade!!
Tog brallorna och en skjorta and off we went.
Idag ska jag och syrran åka och bada med ungarna och jag har en klänning på mig. Jag har alltid känt mig som en polerad bajskorv i klänning, men idag känns det faktiskt bra.
Jag tror att min syn på kläder kan förändras på samma sätt som min syn på mat om jag ligger i ett tag till.
Kanske inte shopping, men att uppskatta kläder skulle kanske vara kul.
Nu ska jag hoppa i plurret.
Tjing Tjing /mia
